skinbillykid

Då är det dags att säga hejdå magen o hejhej lilla bebis. Galet!

Har iaf kunnat sova 4-5 timmar i natt, och sovit riktigt bra :) R hade sovit bra så vi är redo på alla sätt.

Får se om det kommer ett inlägg från sjukhuset, annars hörs vi om ett par dagar! Kram!

Jag är nu redo inför morgondagen! Har duschat & packat klart, sitter o myser med Bullen på magen.

Idag har det varit fullfart som vanligt. Grejat i köket, varit på sjukhuset, en sväng till IKEA. Avslutade med att packa upp lite grejer i köket och röjde undan så iaf vardagsrummet är snyggt :)

När jag borstade tänderna insåg jag att jag glömt ta bort min piercing. Får ju inte ha den imorgon på operation. Så Robin fick rota fram en tång som jag trixade med. Assvårt att lossa kulan, tillslut hotade han med att hämta en avbitare. Han hann inte mer än ta tag i avbitaren så hade jag lyckats få ut den.

Så nu är jag redo, R ska packa sina saker (vi har ett familjerum så att R får sova med oss) sen ska vi mysa en stund o försöka sova. Vi ska vara på sjukhuset strax före kl.7.

Helt overkligt att vi imorgon får träffa våran lilla tjej. Magen försvinner & ist får vi en bebis, fattar ni?

Bäst jag bjuder på en magbild idag, kanske blir den sista.

Har fläkt, diskho & häll på plats dock inte inkopplat. Svärfar är så jävla lugn med att allt kommer vara inkopplat imorgon sen är det ju ingen fara med resten...

Ne visst, men hur i helvete ska jag hinna få dit alla luckor, inredning, plocka upp allt som nu är nedpackat... Plus hinna städa och få undan efter det provisoriska köket.
Hur är det tänkt att jag ska hinna det på en dag? Dagen innan jag ska in på kejsarsnitt!!!

Idag har jag iaf monterat lådorna till ett av skåpen. Woho!? Eller nått...

Hejdå

Är så jäkla rastlös och stressad! Köksrenoveringen smyger fram i snigelfart, och jag kan inte direkt bidra med något. Frustrerande som bara den!

För att inte bli galen har jag därför gjort massa annat.

Igår var jag iväg med Mallan på loppis, nostalgimässa & erikshjälpen. Tanken var att fynda men vi hittade verkligen ingenting! Så vi åkte vidare till Marieberg en sväng. Käkade lunch och handlade lite. Jag köpte konstläder & en häftpistol.

Så när jag kom hem började jag klä om våra teakstolar. Blev så sjukt snyggt! Kommer även matcha lillans hokus pukos stol med svart sits som morfar köpt till henne.

Idag har jag dammat hela vardagsrummet, så skönt o få bort allt byggdamm! R & svärfar håller på i köket, jag hoppas ha kyl, frys, ugn & micro inkopplat under dagen. Vi får väl se hur långt dom hinner. Återkommer ikväll!

Här är stolarna före- och efterbild

Två som kommer sakna magen... Ikväll passar dom på att mysa med den :)

Alltså vi längtar ihjäl oss... Lördag, söndag, måndag, tisdag SEN får vi träffa henne :)

Det är inte bara jag och R som verkar längta. Blivande mormor & annan släkt börjar också uttrycka sin längtan...

Sen har vi Bullen han ligger på lillan så fort han får chansen... Kanske är han den enda som kommer sakna kulan när hon tittat ut?

Vi har ju blivit snuvade på att gissa vilket datum lillan kommer så idag föreslog BM att vi kunde gissa vikten ist.

Robin gissar på 3390g
Jag tror på 3275g

Så gissa på!

Förövrigt var allt bra med lillan och hon låg kvar i säte.

Inatt sov jag bättre än på länge, vaknade bara två gånger och kunde snabbt somna om igen.

Vid halv tolv klev jag upp ur sängen och tanken var att städa badrummet och sovrummet innan sista besöket hos BM kl. 14:30. Men trots bra med sömn var jag sååå seg, sket helt enkelt i det.

Men nu i eftermiddags kom energin. Började rensa i badrumslådorna, och organisera alla saker. Sen skurade jag hela badrummet. Nu är jag helt slut och som tack fick jag djävulska sammandragningar.

Såatt... Sovrummet får vänta nu blir det ryggläge i soffan.

Jag har alltid haft svårt att ta för mig. Gillar inte heller att be om hjälp. Har en person i mitt liv som jag verkligen inte ber om någonting längre, efter att fått sååå många nej eller dumma svar så vågar jag inte längre.

Men idag fick det vara slut på det! Och glatt överaskad blev jag över svaret.
Denna förändring hos mig har kommit med graviditeten.

Jag står på mig mer, känner mig stark och vågar mer.

Förstår verkligen vad gravida pratat om nu. När dom tjatat om den sista tiden och väntan... Fy tusan va segt det är, vill inte ens tänka på hur det är att gå över tiden. Vi har ju tur (i o turen) att få träffa våran bebis 8 dagar innan BF. Längtar så jag dör!

Just nu känns dagarna långa. Jag sover dåligt på nätterna, ligger bara och vrider på mig. Har otroligt ont i ljumsken/höften/svanken. Är trött och orkar inte direkt ta tag i något, vilket gör att tiden går grymt sakta.

Nu har jag iaf lite planer för kommande vecka så hoppas vi tiden rullar på.

Imorse/förmiddags fördrev jag timmarna med att virka en leksak till kusin Stig som jag sedan åkte och hälsade på.

Nu är äntligen lillans filt klar! Är otroligt nöjd, efter många timmars arbete.

Usch och fy! Har inte sovit mkt alls, max en timmes sammanhängande sömn. Har haft ont i magen och varit gasig. Har legat och vridigt mig fram och tillbaka, och inte hittat någon bekväm ställning. Ligger fortfarande i sängen, lillan har vaknat. Rumlar runt förfullt, vilket pga magontet och gaserna känns mkt obehagligt.

Idag känner jag ett tydligt huvud mot revbenet igen, vilket borde innebära att hon fortfarande ligger i säte.

Såatt...det verkar bli en bra dag idag

Har hela dagen tyckt att det känns annorlunda i magen som om hon vänt sig. Har gått hela dagen och känt efter, klämt och hoppats.

Egentligen vågar jag knappt hoppas. Men jag gör det ändå, sååå innerligt!

Tror dock jag inbillar mig, men känns det likadant imorgon så ringer jag iaf BM.

Bjussar på en magbild från början på veckan också. Gravidvecka 37

Medan svärfar & R håller på att montera köket så passar jag på att boa inför lillans nedkomst. Blir jäkligt nöjd med både säng & skötbord! Nu saknas bara en mobil över skötbordet, har inte riktigt kommit på vad jag vill ha än.

Har för en och en halv timme sedan kommit hem från 25-års kalas. Puh! Det tar verkligen på krafterna. Det var det sista stora kalaset vi skulle på innan lillan kommer. Det är trots allt bara 2 helger kvar innan det är dags :) helt galet, jag längtar ihjäl mig!

Hur som jag är trött efter kalasandet så nu tänker jag sussa. Har smörjt in ljumsken jag sträckte igår med någon gel, hoppas det är bättre i morgon.

Go natt! Zzz

Känns som om de två senaste inlägga blev lite luddiga & hektiska. Vill förklara lite för er så kanske ni förstår bättre.

Vi börjar vid vändningsförsöket. När barnet ligger i sätesbjudning som det kallas så erbjuds man ett vändningsförsök. Detta görs av en läkare på förlossningen. Innan måste dom kolla så att barnet mår bra. Detta görs med en apparat som registrerar barnets hjärtslag och eventuella sammandragningar. Jag får även en knapp att trycka på när jag känner att barnet rör sig. Dessa registreringar utvärderas av läkaren och lillans så bara bra ut.
Inne på förlossningen får jag en spruta i låret som ska verka avslappnande på livmodern. Sedan kollar läkaren med UL hur barnet ligger, sedan försöker han utifrån putta runt barnet. Först försöker han trycka upp rumpan ur bäckenet vilket gick ganska bra men sedan var det stop. När han försökte putta runt resten så åkte rumpan ner igen.
Vi fick helt enkelt inse att hon inte tänkte vända sig. Efter försöket fick vi ligga med samma utrustning som innan för observation, för att se så lillan fortfarande mådde bra. När läkaren lämnat oss i rummet bröt jag ihop! Det kändes bara så jobbigt. Jag som verkligen verkligen velat föda vaginalt. Samtidigt visste jag inte säkert hur chanserna såg ut för att hon kan vända sig själv. Efter drygt en timme kom läkaren tillbaka och vi fick mer info. Som han förklarade var chanserna mkt små för att hon skulle vända sig. Han berättade att man kan få föda vaginalt om förutsättningarna är rätt(bäckenmått, barnetsstorlek osv.) han informerade även om att detta kräver ordentligt kraftiga verkar i slutet av förlossningen för att det inte ska innebära risker. Som förstföderska är förlossningen ofta långdragna i vanliga fall och med en sätesbjudning slutar det därför ofta i akutkejsarsnitt, vilket vi var tvugna att ha i åtanke när vi fattade ett beslut. Alternativet då, ja det var ett planerat kejsarsnitt. Kejsarsnitt som varit min skräck, hatar operationer, sprutor och knivar! Även Robin kände sig obekväm inför ett snitt, av samma anledning. Även fast det inte är hans kropp men just att det är operation är liksom otäckt.

Vi fattade ändå beslutet att göra ett planerat kejsarsnitt. Mycket p.g.a. Det ändå oftast slutar med snitt vid sätesbjudning & då är ett planerat bättre än ett akut. Vid ett planerat känns det som om både jag och Robin kommer vara närvarande på ett bra sätt . Igår var vi båda ganska nere, man kände sig på något sett bestulen. Någon hade tagit våran förlossning, spänningen när man vet att det kan dra igång när som helst. Nu har vi ett datum, 2/11 får vi träffa våran lilla tjej. Jag kommer inte få ringa när vattnet går och ja det är mkt som bara kändes konstigt igår.

Idag mår vi båda två bättre och har landat lite i beslutet. Tack alla ni som gett oss positiva tankar & pepp!

Det blir planerat kejsarsnitt! Shi fick jag för att jag stoltserat med min obefintliga nervositet inför en vanlig förlossning. Snitt känner jag mig inte alls så pepp på men det är det bästa alternativet tyckte vi. Det blir lugnt, minst risker och både jag & R är med.

Exakt tre veckor kvar tills vi har lilltjejen ute!

Har faktiskt ingen som helst lust att blogg. Snabb uppdatering: hon ligger med rumpan ner & går inte att vända.
Man kan få föda "vanligt" om förutsättningarna är rätt, dock finns risken för akutsnitt. Såatte... Planeratsnitt är alternativet, har inte bestämt mig till 100%.